Min resa, med mina ord: Nu går det..

åt rätt håll.

Känns fortfarande lite overkligt att jag är klar med cellgifterna och slipper ångesten för att bli däckad igen.

Träffade strålningsläkaren i måndags och fick lite information om vad som väntar. Vi pratade också en del om när jag ska börja jobba igen, hon tyckte jag skulle börja 25% ett par veckor och se hur det funkar. Känns jättebra att inte köra igång för fullt utan att mjukstarta lite eftersom jag har oroat mig lite för att hjärnan och tänket inte hänger med som det ska , men det ger sig med tiden, mycket beror ju på stressen som kroppen utsatts för, så det känns bra att ha en "plan" även om man kanske får backa lite om det inte funkar. Har bokat ett möte med min chef nästra vecka för att diskutera lite framtid så får vi väl se.

Gjorde en scanning och utifrån det ska det konfereras och göras en bedömning av hur jag ska strålas, Ska tillbaka nästa vecka och tatuera in prickar så dom ser vart det ska strålas, är också jätteviktigt att jag ligger likadant varje gång jag är där.

Ska ju iaf inte behöva må dåligt av strålningen även om den säkert tar energi eftersom det är varje dag under ett antal veckor, det är iaf så himla skönt att se ett slut på den här resan och att jag börjar få mitt liv tillbaka och förhoppningsvis snart också håret =))

Tycker ändå med facit i hand att det har gått förvånansvärt fort, och att det som kändes som en evighet snart är över. Mycket har säkert berott på att jag passat på att göra roliga saker när jag haft mina "Må bra" dagar. Har ju vart en del på jobbet , träffat vänner och så klart alla dagar hos min bästatste raring där jag blivit så bortskämd och kunnat ladda batterierna för att orka med.