och så börjar jag få lite energi igen, även om jag kanske inte har orken, det har ju bara gått en vecka sen jag fick min behandling och 5 av dom dagarna har jag ju legat i soffan.
Lite overkligt känns det allt att sista cellgiftsbehandlingen är avklarad och picc-linen borta. Kändes ju som en evighet när jag klev in i det här i våras men nu är det "bara" resten kvar.
Ska träffa strålnings-läkaren nästa vecka för att få reda på hur den planeringen ser ut,sen får jag förhålla mig till det. Räknar iaf med att kunna åka "hem till byn" och bästa raringen några dagar innan det drar igång.
Var en sväng till jobbet och fick lite "feel-good" känsla igår. Känns himla bra att veta att dom saknar mig och vill att jag ska börja jobba snart igen och så klart att jag vill det också.
Men jag har insett att jag måste tänka på mig själv och låta det här ta den tid det behöver, vill ju inte få nåt bakslag med att ta ut mig och både kropp och själ blir ju slitna av en sån här resa, så jag tänker skynda långsamt och gå på det som känns bäst, min fina kurator var inne på arbetsträning och det kanske inte är nån dum idé.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar